Illusionen av stabilitet

Ju fler ”fasta” punkter en person bygger sig i tillvaron, desto mer illusorisk ter sig dennes tillvaro.

Allting dör. Enkelt, tragiskt och ofrånkomligt. Vid en första kontakt med tanken på din egen förestående bortgång kan den värsta sortens fasa komma smygande. Men det är mest en ovana att tänka på den sortens frågor.

Den som istället vill undvika dessa existensens yttersta, men också mest grundläggande, frågor kan med fördel bygga sig ett luftslott. Eller flera. Fasta ”kärnor” i personligheten, principer, moral och andra ”så ska jag handla i situationen x”-planer (istället för att döma i enskilda fall), planering långt framåt likt en odödlig och även att fastna i en viss tid. Verklighetsflykt fungerar bra också, liksom religion (som kan vara en verklighetsflykt det med – och faktiskt kan jag inte säga något fall där religion inte är verklighetsflykt).

Den som inte ljuger för sig själv är kanske inte lika lycklig, eller kanske lyckligare – om döden accepteras och tolereras utan vånda – men vitsen är just att inte ljuga.

3 reaktioner på ”Illusionen av stabilitet

  1. Jag föredrar att inte tänka på döden. Att ha ett avspänt sätt att se på det hela. Det är något som måste ske, oundvikligt. Inget att hetsa upp sig över eller vara rädd för.

  2. Är det inte lite märkligt att en så viktig händelse i livet som den egna döden är helt lämnad åt slumpen. I alla fall för de flesta av oss. Här är det läge för nya "friska" entreprenörer; "tag kontroll över ditt liv – beställ din hädangång redan idag!"

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s