Fokusering på slutet

Vissa nätter kan jag fortfarande bli överrumplad av tanken på hur bräcklig jag är som människa. Hur snabbt det kan gå från liv till intet.

Jag ligger ofta i sängen, tänker mig utanför kroppen som en kamera snarare än en ande. Zoomar in mot kroppen, mot det lilla hjärtat. Jag tänker på att det kan stanna i princip när som helst, utan att jag kan hinna laga det och fortsätta. Klick, som en nattlampa som släcks.

Det är obehagligt, men mitt vapen är apati. Om jag inte säger till mig själv, övertygande och förljuget ”Jag bryr mig inte – livet är bara en pipa snus”, då är det förlorat. Då vaknar ångesten och klämmer ihop min mage till en liten tuss.

”Hur ska någon som jag kunna dö?”. Jag frågar mig det. Och så inser jag att jag, lilla jag, ju inte har gjort några större avtryck på jordskorpan.

Annonser

En reaktion på ”Fokusering på slutet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s