Andlighet, mänsklighet och deras förhållande till mig

Få ”mänskliga” ting kan ge mig andliga upplevelser. Vetskapen om mänsklig inblandning kan rentav räcka för att förstöra hela upplevelsen.

När jag blickar mot stjärnorna, går en tur i stiglös skog eller dyker ner i mörkt älvvatten kan det hisna till inombords. Så lite kan räcka. Mer syntetiska ting innefattar kemiska substanser, som alkohol. Rätt tankar, rätt sinnesstämning och ibland rätt sällskap – jag lyfter mot rymden.

Om musik är syntetiskt eller inte vill jag inte gå in på. Däremot kan musik frammana den där känslan som få andra människoskapade ting. Ända tills illusionen rämnar, och jag inser att det faktiskt sitter varelser av kött och blod – som äter, skiter och dör – och skapar min njutning. Då är det inte roligt längre.

Jag tror att andlighet kan ha något med insikten om sin egen litenhet att göra, i kombination med rätt mängd illusioner och eventuellt något kemiskt. Är andlighet rentav en illusion?

Annonser

En reaktion på ”Andlighet, mänsklighet och deras förhållande till mig

  1. Jag vet vad du menar, vet inte hur många gånger människans skavanker i min närhet har tagit ned mig på jorden och sabbat min känsla av att vara en sakral entitet 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s