Skogen på vintern

Längdskidor ger en helt överlägsen upplevelse av skogen vintertid. Jag åkte några kilometer och knäppte några bilder längs vägen.

Snön bäddar in marken i ett ljuddämpande fluff som ger en näst intill ljudlös tillvaro för den som står stilla. Skidorna glider lätt fram, även om de sjunker ner ibland – men detta är inte ens i närheten av det eländiga pulsandet.

Den frusna älven.

Jag åker över den frusna älven och tänker på att jag gör skäl för titeln skogsman. Ångrar mig när jag tänker på mina moderna och sportiga kläder (nåja, inte så farligt), och på mina skidor som är långt ifrån vad herrar som Vasa åkte på. Men jag är ändå en modern skogsman. Tänker inte använda kläder och utrustning från medeltiden för att leva ut någon romantisk dröm. Jag är en naturälskare, ingen lajvare.

Snön bäddar in världen i ljuddämpande fluff.

Inne i den täta skogen ser jag spår från diverse djur. Rådjur, hare, räv och älg. Inga vargspår dock – det hade kittlat en aning. Jag har faktiskt sett både varg och björn. Vargen var mitt i byn för kanske 15 år sedan nu. Stod och krafsade i vägen i jakt på mat. En mager gammal stackare som inte ens skrämde hunden jag hade med mig. Vargen blev förresten inte rädd för oss heller, trots att vi stod 50 meter ifrån den.

Annonser

2 reaktioner på ”Skogen på vintern

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s