Anledningar till att inte tro

Jag gör skillnad på icke-tro och icke-tro. Blir inte klok på mig själv mitt i allt detta.

Visst är det skillnad på icke-tro på grund av otillfredsställda beviskrav, och på icke-tro som aldrig kommer att bli tro oavsett bevisbördan? Den otillfredsställda kan ju bli tillfredsställd.

Jag tillhör den kategori som inte skulle tro, trots att en gud eller dylikt damp ner i skallen på mig. För det finns alltid något att tvivla på. Det här irriterar mig.

Skjutsar en kristen affärspartner/bekant till bussen och tänker att jag funkar bra ihop med religiösa. Kanske är det att de oftast inte drivs av nöjeslystnad och rastlöshet genom livet, så som jag ofta gör. Jag avskyr den sidan hos mig, egentligen.

”Livet ska vara största möjliga njutning”. Nej, jag håller inte med. Men jag har inget bra argument. Är det bara känslomässigt? Livet ska inte vara pina heller, men jag klarar ibland inte tanken på min tendens att bara leva för min egen skull. Trots att jag är en stolt individualist.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s