”Vanlig hövlighet” eller meningslösa läten?

”Av vanlig hövlighet” svarar en förvånad bekant när jag ifrågasätter varför folk håller på att hälsa till varandra. Han låter nästan lite irriterad över frågan.

”Hälsa från mig” säger personen bredvid mig när jag pratar i telefon. ”Jag skulle hälsa från..” säger en annan person som pratat med en tredje.

Själv hälsar jag också till folk, just för att det ingår i det sociala spelet. Jag vill framstå som välvillig för att jag vinner på det. Men bryr jag mig i dessa hälsningar? Blir jag glad över att bli hälsad till? Svaret dröjer inombords. Jag tror nog att jag uppskattar att folk bryr sig om mig, men däremot är jag osäker på vad som ligger bakom en hälsning. ”Vanlig hövlighet”, eller taktik som i mitt fall?

Jag väljer att tolka hälsningar som påståenden. En formulering av ”hälsa till Skogsmannen från mig” enligt den linjen vore ”jag är en god människa, tyck om mig!”.

Annonser

4 reaktioner på ””Vanlig hövlighet” eller meningslösa läten?

  1. Jag brukar hälsa för att markera att det är en människa jag sitter bredvid, en som jag känner till dessutom. Har väldigt svårt för att sitta väldigt länge bredvid en person utan att säga ett ord.

    Ett hej betyder helt enkelt ”Du är ingen vägg eller maskin. jag har noterat din närvaro” Brukar räcka, men utan denna lilla gest känns situationen rätt autistisk tycker jag.

  2. Ok, i så fall anser även jag det vara lite onödigt.

    Iofs: Kanske funkar ”hälsa din fru”/”hälsa din man” som en markör att man gillar den andre också, så att inte t ex frugan känner sig utanför/avundsjuk när mannen hela tiden berättar om att han talat med en viss person, talat med en person länge. Då kan det mildra stämningen att höra att man blivit hälsad på. ”Han hälsar förresten till dig”.

    ofta tror jag det är vanlig hövlighet, ett måste, men det är rätt ofta som det är hjärtligt har jag märkt, vissa personer blir oftare hälsade till än andra. De är väldigt populära, och det blir ett uttryck för att man tänkt mycket på X/beundrar X mycket om man säger ”Hälsa din man/fru, professorn/musikern!” Speciellt kändisars makar/släktingar får nog ofta höra att de ska hälsa till sin man/fru/bror.

    Själv föredrar jag hälsningar som inte bara är ”Hälsa till X” ”Give my love to X” utan som innehåller någonting mer. ”Hälsa X att…” Det visar att hälsningen kanske inte var slentrian.

  3. Jag avskyr den grejen. Jag är inte någons jävla repeterare – ska jag hälsa till nån för att en annan inte orkar ringa upp själv.

    Värst är det med folk man träffar regelbundet. ”Hälsa från mig” – ”hälsa tillbaka” .. Ja de har hälsan i behåll, därför jag inte meddelar att dom är döda. ”Hälsa från mig (vi sågs för hela 10 minuter sedan!)”..

    Därav hälsar jag aldrig från någon numera, om det inte är något särskilt meddelande som måste framföras.

    Väger upp inlägget med lite glatt också: Tar en kall öl i solen på balkongen, vindskydd upprättat m.h.a extra-täcke som inte används! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s