Viril och omedveten eller skröplig och medveten?

Hur skulle du vilja att dina sista år såg ut: frisk kropp men dement, eller klartänkt med kroppsliga åkommor?

Spontant tänkte jag direkt ”klart man vill vara medveten de sista åren i livet”, men insåg efter lite eftertanke att valet inte är helt enkelt. Framförallt för att jag känner en representant för båda kategorierna.

Person 1 bor på ett äldreboende (eller vad de kallas nuförtiden), är fysiskt stark trots en ålder över 90. Känner dock inte ens igen vissa närstående. Person 2 är klar i huvudet och snabbtänkt, har fortfarande politiskt intresse och hänger med i filosofiska diskussioner. Dock åker han skytteltrafik till lasarett för lung- och hjärtproblem, samt har halverad hjärtkapacitet.

Person 1 mår bra, blir arg ibland men verkar trivas med livet. Person 2 grämer sig ständigt över att den där jävla kroppen hindrar honom från att göra det han alltid har gjort.

Valet är inte lätt. Ignorance is bliss, eller inte – det är frågan. Ha i åtanke att den omedvetna inte är medveten om sin omedvetenhet.

Hur tänker DU?

Just nu kan inte jag välja. Eventuellt återkommer jag med mitt svar.

Annonser

En reaktion på ”Viril och omedveten eller skröplig och medveten?

  1. Jag förstår din poäng, men håller inte med om premissen att man skulle vara lyckligt ovetande. Många som drabbas av demens pendlar i medvetandegrad nämligen. Och ibland, även i långt gången demens så vaknar de upp till det helvete som de befinner sig i och blir oerhört olyckliga.

    Bortsett från den invändningen har jag även en annan – och det är att även omedvetna dementa väldigt sällan är lyckliga. De flesta är aggressiva och mår dåligt psykiskt så att säga (bortsett från det uppenbara då).

    Så det där med att det skulle röra sig om folk som bara helt enkelt är lyckligt omedvetna om sin omvärld stämmer inte. Iaf inte för väldigt många dementa, och det är skäl nog för mig att aldrig vilja bli det. Och vetskapen att ens anhörigas sista minne kan bli kontaminerat av en bajsinsmetande och blomkruke-kissande gubbe som på löpande band kallar kvinnor han ser för hora känns heller inte lockande.

    Visst, den mentalt friska men fysiskt sjuka ålderdomen som kanske ensam i en lägenhet i stan lockar inte den heller. Men då kan man alltid ta fram repet och göra slut på det i värsta fall… Så länge man inte är så handikappad att man inte kan göra det själv. Men det gäller ju att hitta vänner som hjälper en då till ett slut… 😛

    Äh, jag blir inte gammal så jag har inget att bekymra mig om. Min kropp är mer en avfallsgrop än ett tempel och det märker jag redan som 35åring av. Om allt går väl dör jag lycklig i en hjärtattack som 60åring vid en stor fransk buffé.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s