Utifrånperspektiv

Det är en lång resa, minsann. Som uppfödd med vissa ideal härskande dröjer det tills mitt i vuxenlivet innan en riktig bild har skapats, som inte är baserad på uppror.

Det här är ofrånkomligt politiskt. I en värld där arbetsgivare är grymma jävlar som vill roffa åt sig, och där enda sättet att få som man vill är att slå sig samman med andra ”svaga” – ja, där är det lätt att dras med i propagandan. Och gör man inte det är det lätt att göra uppror mot propagandan. Att stå sansad och se fördelar i ”båda” sidor är inte lätt, i alla fall inte när man är ung.

Det är egentligen först nu som jag inser att det där med demokrati, rättvisa och andra fina slagord egentligen handlar om konspirationsteorier i grunden. Inte lika ute i det blå som de som tror på Illuminati, ska erkännas, men det är ändå åt det hållet. Fan målas på väggen, och en upphetsad grupp människor kastar gemensamt pil. Utan Fan ingen gemenskap, så det gäller att hålla illusionen vid liv.

Allt det här får man i sig i frukosten redan som ung, om man föds av den typen av föräldrar. Svårt som fan är det att inse det, innan man blir gammal och luttrad. En dag knakar det till i hypofysen, och insikten om den stora konspirationen faller som torkad lera från en laduvägg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s