Grubblandets frukter är oftast ruttna

Efter 25 år som grubblare och ältare lyckades jag styra om riktningen mot att bli mer handlingsbenägen, på gott och ont – utan tvekan mest gott.

Jag brukade vara typen som satt och fantiserade ihop situationer, för att tänka ut alla möjliga utvägar i situationen, och hur jag skulle reagera – för att vara bättre beredd OM det nu inträffade. Det kunde röra allt från att bli ifrågasatt till att bli överfallen i en park på väg hem. Jag var också benägen att ligga i sängen och reta upp mig på saker som personer sade och gjorde i min hjärna, men aldrig inträffade. Jag bemötte påhopp som inte existerade, och blev väl ändå rätt bra på att bemöta påhopp i verkligheten också.

När det gällde valsituationer var jag, förenligt med det övriga, benägen att ta väldigt lång tid på mig. Det fick ju absolut, absolut inte bli fel. Allting behövdes grubblas på in i minsta detalj, och alla konsekvenser – speciellt de horribelt absurda – fick lov att tas med i beräkningen.

En dag blev jag trött på mig själv och tänkte att: nu får det vara nog med det här tramset. Jag slutar grubbla så förbannat och går ut och lever istället. Eftersom 80% av Jag bestod av grubbel kände jag mig väldigt tom, och funderade på vad jag skulle göra nu.

Efter ett tag visade sig att den nya vägen var betydligt mer framgångsrik när det gällde resultat. Att tacka ja till uppdrag som jag tvivlade på om jag skulle klara triggade mig bara ännu mer – och jag klarade dem. Nu har det istället gått så långt att den här ”handla först, tänk sen”-strategin skrämmer andra personer runt mig. Men är det bara jag som får skulden ifall det går snett, så bekymrar det mig inte.

Så vad har åratal av grubbel gett mig? En insikt om att grubblande och ältande är väldigt tidsödande, men leder till få användbara resultat. Jag har dock lärt känna mig själv väldigt bra, och är därför en bra rådgivare för andra – till och med de som är många år äldre. Dessutom har jag fått en fördjupad kunskap om ångestrelaterade åkommor, och hur de kan hanteras. Så någon bortslösad tid var det inte.

Annonser

En reaktion på ”Grubblandets frukter är oftast ruttna

  1. Jag har väl liknande erfarenheter, men inte samma slutsatser. För min del handlar det om att jag alltid ältar och oroar mig – och analyserar alla scenarion inför ett problem – möjliga och omöjliga sådana. Och det tenderar bara bli mer och mer av den varan ju äldre jag blir.

    Det är inte så att jag inte kan fatta snabba beslut – men just inför problem där jag ges tid att fundera kommer jag oundvikligen fundera mig till magsår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s