Medfödd kunskap och medfött språk

En av mina favoritfilosofer är Immanuel Kant. Mycket på grund av hans a priori och a posteriori-begrepp.

För den som inte vet: A priori är medfödd kunskap. Möjligheten att få erfarenheter, kortfattat. Sedan hamnar man i hårklyverier vad som ingår och inte, och det väljer jag att utelämna här.

A posteriori är kunskap som förvärvats med erfarenhet, kort och gott.

Med den korta bakgrunden ställer jag mig frågan: måste det finnas någon sorts medfött språk för att överhuvudtaget kunna tänka?

Min övertygelse är att vi inte kan förstå utan språk. Då handlar vi instinktivt och utifrån någon sorts erfarenhet (och ja, här är ju frågorna om erfarenheter kräver språkkunskap och om själva tänkandet är en språklig process).

Om det nu finns ett minimalistiskt språk, eller ett verktyg för att lära språk, som är medfött kan man fundera om det är genetiskt betingat eller inte. En religiös människa skulle nog nämna gudomliga kopplingar i sammanhanget.

Intressant nog ser jag att det jag funderar kring har kopplingar till något som kallas ”det ontologiska gudsbeviset”, vilket herr Kant invände mot. Kant själv var dock kristen om jag inte minns fel.

Annonser

Semantiska konsekvenser

Väldigt mycket kan utläsas ur en enda mening. En hel världsbild kan rentav förmedlas ur några få ord, och det gäller att vara medveten.

Jag betänker meningen ”Vi står på de svagas sida”, som jag sett användas i flera sammanhang. Av den korta meningen kan en hel del utläsas, framförallt om den som framför orden (kallad ”agenten” för enkelhets skull):

  • Agenten har själv definierat vem som är svag, och det är inte han själv.
  • Agenten har en ganska tydlig definition av svaghet.
  • Agenten tar sig friheten att sluta sig samman med ”de svaga” utan att nödvändigtvis fråga
  • Saker och ting är indelade i sidor.
  • Det med sidor signalerar att agenten ser sig som en kämpe i en kamp.
  • En kamp kräver en fiende. Agenten har helt klart valt en fiende.
  • En fiende signalerar att det är krig som gäller, inte diskussioner och kompromisser.
  • ”Vi” betyder att agenten tillhör något att identifiera sig med: en grupp.

Långsökt? Ja, en aning. Men inte helt orealistiskt. Formuleringen tog jag från LO, faktiskt. Avgör själv om de angivna punkterna stämmer in på din uppfattning av fackrörelsen.

Här har vi alltså ett enda litet exempel på hur språket kan gömma underförstådda ”sanningar”. Betänk då hur en hel text kan påverka en person. Jag har själv dragits med i sådant som låter självklart och bra, men som visar sig vara ful retorik vid en närmare eftertanke. Speciellt som ung är det lätt att falla i sådana fällor.

Inte längre ett fan av Bamse

Efter en diskussion om barnprogrammet Bamse med en vän har jag reviderat, eller snarare fått en ny, uppfattning om världens snällaste björn.

Bamse vet alltid vad som är rätt och fel. Han tar direkt itu med de som gör fel, och resten av djuren i skogen godtar hans roll. Dunderhonungen ger honom kraften att ta itu med saker, och farmor är den som står för dunderhonungen. Andra viktiga roller i skogen: Skalman, den egensinnige uppfinnaren, Lille Skutt, den nojige fegisen, och så Vargen, han som gör fel och är ond – beroende på utfrysning/utanförskap. Ja just det, Krösus Sork, som medvetet gör fel och är ond på grund av girighet.

Är inte Bamse en symbol för den svenska socialiststaten? Som får kraften från skattepengar, levererade av farmor – en symbol för de svenska skattebetalarna. Lille Skutt är ”de svaga” i samhället. Skalman är den egensinnige som agerar på uppdrag av staten, för att leverera uppfinningar som skyddar medborgarna – FRA. Vargen är de missförstådda, framförallt kriminella, som blir snäll så fort han får vara med och leka med de duktiga och snälla. Krösus sork är den farliga och onda kapitalismen som med nödvändighet är ond, och som vägrar att bidra till farmors dunderhonung.

I Bamses värld finns ingen riktig liberal. Det är ”vi” mot ”dom”, och demonansikten målas på vemhelst som inte köper den socialistiska idén.

Bamse, snällhetsfascisten som gör anspråk på att definiera rätt och fel. Jag får dålig smak i munnen och tänker nu göra något så dramatiskt som att ogilla mitt gillande av Bamse på Facebook.

Neddatering av mig

Hur skulle det vara att inte använda modern social teknik på en vecka? Ingen dator, ingen tv, ingen telefon.

Jag leker med tanken på att låta datorn vara i en hel vecka, att stänga av mobilen också. Det går inte ens att föreställa sig, då jag nu förmodligen är mer beroende av sociala teknikprylar än jag någonsin varit.

Tänk ingen mail på en vecka. Facebook och sådant är nog inget problem. Men ingen mail. Och ingen telefon. Katastrof och ogörligt i arbetet, men under ledigheten bör det gå. Fast det stretar emot på det privata planet.

Varför denna friktion? Ja, det är ju en sorts kontrollbehov. Vill inte hamna efter, tappa fotfästet, veta mindre än andra. Även fast jag innerst inne är övertygad om att det inte finns något som jag absolut måste veta direkt. Om jag nu inte är förgiftad och behöver kunskap om motgiftet. Och så är inte fallet.

Så, vad väntar fega jag på? Vågar jag? Är det slöseri med tid att testa nu i sommar?

Skön ironi i den sista frågan, förresten.

Ett evigt sorl

Sedan människan började kommunicera med ett språk har väldigt mycket hänt. Språk och kommunikation ligger bakom vår hela vetenskap och civilisation, skulle man kunna hävda.

I dag är det där språket överallt, förstås. Och det har gått inflation i kommunikation. I vårt informationstäta samhälle är det alltid någon som tycker något någonstans, och det är alltid andra som tar del av och interagerar med detta tyckande. Sedan bloggar och sociala medier kom in i bilden har det intensifierats allt mer.

Från en lerig skogsstig i Bastuträsk kan jag skicka ut min åsikt med en bild på en kotte, och jag kan välja att skicka med min GPS-position så att andra ser var jag är. Och jag är inte ensam. Miljoner människor kan, och gör, detta. Informationen omringar oss från alla håll och fyller våra hjärnor. Aldrig har det varit så enkelt att ta reda på enkla fakta, och aldrig har det varit så enkelt för en helt vanlig människa att bli lyssnad på för sina åsikter, oavsett maktposition och social status. Det är en revolution, som jag välkomnar.

För den som backar ett par steg och ser på detta fenomen kan det dock lätt te sig både skrämmande och löjligt. Vad är det vi håller på med? Har människan någonsin varit så självupptagen? Och då menar jag generellt. Vi skriver, vi läser, vi tittar, vi lyssnar och vi tar del av andra människors alster. Men det som inte har med människor att göra ägnar vi inte så mycket möda och tid. Kommunikation har blivit underhållning. Det som en gång var ett verktyg för kommunikation har blivit ett blockad för den rena tanken; ett evigt surr som fyller vår värld.

Hur låter det utanför sorlet?

Det jag menar är att eftertanken och reflektionen som bara kan uppnås i stillheten utanför den självupptagna bubblan är mycket värd. En kort promenad utan mobiltelefon i fickan är det enda bevis du behöver.

Frihet är en utopi

Ju mindre ansvar, desto större frihet. Ju färre yttre faktorer du beror av, desto närmare den totala friheten.

Samtidigt är den som beror helt av sig själv och inget annat ansvarig inför sig själv, sin egen kropp och sina egna behov. Är det frihet? Jag säger spontant nej.

Frihet bör ses som något utopiskt. En fixpunkt att sträva mot, men som aldrig uppnås.

Skrattretande skylt

Det finns stor dumhet och humor i en sådan här skylt. Frågan är hur stor yta dess förbud är tänkt att täcka.

Mitt i skogen, med kilometer med skog åt alla håll, står skylten. En skogsbilväg slingrar sig förbi. Men det är tveksamt om bilisterna kan läsa texten utan att köra av vägen.

Någon gång har säkert någon dumpat skrot på den plats där skylten står. Och för att markera att så inte får göras (som om någon inte förstod det) sattes skylten upp. Det är i alla fall min teori.

Hur stor yta täcker förbudet?

Skrattretande skylt

Varför måste alla vara sociala?

Det stör mig något fantastiskt att social förmåga väljs framför kunnande/kunskap i det här samhället.

När jag tänker på min bekantskapskrets finns det flera personer som är väldigt duktiga på sina områden, som verkligen utmärker sig och är perfektionister med bra arbetsmoral och så vidare. Men de har svårt att få jobb just för att de inte är sociala nog.

Är det så viktigt att vara social, om man nu inte jobbar i reception, kör buss eller har kontakt med folk på det sättet? Nej, jag tycker inte det. Problemet är att de flesta urvalsmetoder (alla utom headhunting i princip) är utformade för att hitta främst sociala människor. Är de trevliga och hyfsat duktiga får de troligen jobbet. Medan den som är extremt duktig, men hyfsad på det sociala, troligen inte får det. Ja, inte ens får komma till intervjun.

Om företagen var missnöjda, skulle företagen så klart använda andra metoder för att få rätt arbetskraft. Ja, så enkelt kan det vara. Att företagen helt enkelt är nöjda med saker och ting som de är. För att invända mot det jag säger. Men jag tror mer på att företagen inte inser att det finns bättre och duktigare folk ”där ute”, eller vet om det men inte är beredda att investera extra för att ta den risken.

Så hur marknadsföra osociala människor? Det tål att tänkas på.

Moralism online

Facebook måste väl på något sätt verka för en högre moral, på sätt och vis. Aldrig förr har det varit så lätt att visa andra sin moral.

Jag tänker nu på alla dessa grupper som skapas. ”Rädda X”, ”Förbjud Y”, ”Vi som tycker Z”, ”Vi som kräver XYZ!”. Fyller det någon annan funktion än att ”briljera”? Lite samma sak som att gå runt med plakat, även om jag tror personer med plakat är mer inne på att förändra något.

Jag måste medge att jag inte tror på det här med demonstrationer. Frågan är om jag tror på Facebookgrupper. Har inte riktigt bestämt mig.

Det här resonemanget för tankarna till den gamle Hägerström, rimligen den intressantaste  filosof Sverige kommit upp med. Han menade att alla utsagor om vad som är rätt och fel inte är något annat än uttryck för subjektivitet. ”Stoppa sälslakten”=”Hurra för godhet”.

Tack till Anders för inspiration till detta inlägg.