Perception och självbedrägeri

Har ni någon gång kommit på er själva med att kunna nästa rad i en text till en låt ni aldrig hört? Jag med.

Jag satt och grunnade på det där i helgen under ett evenemang med bakgrundsmusik, och undrade hur det kom sig att jag kunde förutsäga orden i en viss text. Jag insåg sedan att det inte bara gäller musik, utan även människor som pratar. Jag vet vilket nästa ord är innan det sägs. Lustigt fenomen. Den som är konspirationsteoribenägen drar förstås en hel del slutsatser. Sådan är dock inte jag (försöker åtminstone att hålla mig undan från dylikt).

I mitt försök att förklara fenomenet funderade jag på om det är så att låttexter och folks meningar följer någon sorts mönster, och att det går att förutsäga på grund av inlärda strukturer. Något konkret exempel kan jag inte ge här.

Sedan insåg jag något: närhelst musiken stannar eller tonas ner, för att sedan återkomma, är jag inte alls säker på orden längre. Samma sak när en talare gör ett avbrott. Omöjligt. Gissningar, visst – de kan gå hem. Men då är det inte alls känslan av att veta i förväg längre, och det är ju ingen sannolikhet kring prickandet av nästa ord jag är ute efter. Språkkonventioner och betydelsemönster är naturligtvis ett givet spår för en semantiker här, men jag har en intressantare teori: nämligen att det är självbedrägeri det är frågan om.

Min tanke är följande: jag bedömer ingenting i förväg överhuvudtaget. Det är min hjärna som i efterhand säger mig att den hunnit före musiken. Det den kallar framtid är i själva verket dåtid. Den vet orden för att den redan har hört dem. Jag upplever en sensation av att läsa av något som kommit in i hjärnan via någon sorts undermedveten del, på samma sätt som jag kan rycka bort handen från plattan och senare känna smärtan.

Det finns en samling filosofer som hävdar, något provocerande, att vi inte styr speciellt mycket av våra liv; vi läser bara av vad den omedvetna delen av oss gör. Irriterande nog minns jag inget namnen. Det återfanns behaviorister i den skaran, minns jag. I vilket fall bör det här stödja deras teorier kring oss som en sorts biobesökare i oss själva.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s