Faderskap

En ny blogg har sett dagens ljus. Den handlar om att bli och vara far, och väcker redan nu anstöt. Jag kommer att följa den med stort intresse, eftersom bloggaren är frispråkig och definitivt inte politiskt korrekt på något sätt. Uppfriskande och hälsosamt provocerande läsning.

Det är inte utan att jag tänker tillbaka två år och lite till, när jag själv gick och väntade på att bli förälder.

Jag och min fru hade bestämt oss, utan diskussion då vi var rörande överens, om att ta saker som de kommer. Att sitta och läsa in sig på alla möjliga och omöjliga sjukdomar ungen kan få föder bara en massa onödig oro, resonerade vi. Ett val jag i dag inte ångrar. Varför förbereda sig på att ta hand om ett utvecklingsstört barn, till exempel? Vissa förberedelser bör ju göras, men det vore absurt att försöka förebygga allt som kan hända en.

Något som chockade mig, både innan och när dottern väl kommit, var omvärldens reaktioner. Helt plötsligt ansågs vi allmän egendom för gliringar, förmaningar och moraliserande idiotförklarande kommentarer. Det hade jag inte räknat med, trots att jag ändå tänkte rätt lågt om hur omvärldsmänniskorna kunde tänkas reagera. Speciellt irriterande var det när folk försökte lösa gåtan med den gråtande ungen (för de gråter ju ibland, ungarna). ”Har hon fått mat? Hon kanske är hungrig?”, ”Har hon bajsat?”, ”Har hon ont i magen?”, ”Gå med henne på axeln”/”Sjung för henne”/”Ge henne vatten”/”Ta barnvagnen och gå en sväng”/”Gå med henne motsols runt en pudel med en påse geléhallon i örat”. Lösningen var väldigt enkel: ignorera dessa ”goda” råd och de människor som kommer med dem. Ja, och ignorera olyckskorparna också; ”Vänta du bara…”-sägarna som så innerligt vill att du ska få det svårt som förälder med störd sömn etc.

En både positiv och oroväckande erfarenhet var alla dessa dörrar som öppnades. Med en unge i vagnen eller i famnen fick jag ett VIP-kort direkt in i vuxenhetens kärna. Det spelade ingen roll om jag kom med mitt långa hår stående åt alla håll, otvättat och med skäggstubb á la skeppsbruten alkoholist – jag var ju far, och en far är en snäll människa som man kan lita på. Typ. Människor log och började prata med mig på gatan, i mataffären med mera. Jag kan tala om att det ytterst sällan hände innan. Snarare flyttade sig folk, tittade bort eller mumlade något till varandra. Ja, om de inte kände mig. Undrar om kriminella med specialitet bondfångeri känner till detta?

Så, ångrar jag någonsin att jag blev förälder? Faktiskt inte. Trots att min fritid minskats drastiskt, och att i princip alla utsvävningar måste planeras i kalender funkar detta för mig. Nu var jag ingen nattklubbsmänniska innan heller, vilket säkerligen underlättar – omställningen blev mindre än om jag hade varit en klubbhoppa.

Annonser

3 reaktioner på ”Faderskap

  1. Som tvillingförälder så hinner man inte analysera varför barnen gråter de är bara gilla läget, stänga av örat och susa vidare i livet och de fungerar. Mina barn har lärt sig att med gråt och gnäll får man inte de man vill.
    Själklart får man ju höra på vad för skrik och gråt barnen har för de lär man sig fort så det inte är något allvarligt.

  2. Omgivningens gliringar beror nog på att det inte finns så många samtalsämnen här i världen som är tillräckligt okomplicerade för att gemene skvallersvensson-släkting/-tant ska förstå dem.

    Hade du varit på gång att disputera i hållfasthetslära istället, hade inte dessa granntanter hållit på med ”Och tänk på att inte anta Timoshenko-balk i onödan i differentialekvationerna!” Knappast.

    Barn är inte rocket science, och många människor förstår sig på saker (eller rättare sagt: har massor med idéer kring) sådant som inte är rocket science. Därav gliringarna.

    Lite som att prata om vädret. Och mat. Folk gör det gärna. Men det blir mer allvar med barn eftersom man då känner att ens råd kan vara livsviktiga, och så blir det ingen hejd på dessa råd….

    Grattis till er, förresten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s