Livets kretslopp

Livet är lite som en aktiekurs. Bara för att det ser bra ut för tillfället betyder det att inte att så kommer att vara för evigt.

Ofta när jag når en bra punkt i livet kan jag tänka ”Det var det, nu är det som det ska vara”. Jag slappnar av, slutar jobba framåt och efter en tid finner jag mig häpen i en svacka.

Nu har det gått nedåt och jag börjar närma mig den punkt där det exploderar. Saker händer, skjuter iväg åt något håll, och kort därpå är gruvvagnen på väg uppåt igen. Livets kretslopp. Små existentiella revolutioner.

Jag är van vid det här, har jag insett. Jag accepterar att jag är missnöjd ibland, att det inte finns någon evig lycka och att förändringar obönhörligen sker hela tiden. Det finns inga konstanter i existensen. Det här får följden att jag ibland kan längta efter att saker ska gå åt helvete. För då kommer något nytt. Rosor ur ruinerna.

Något direkt omvälvande rör det sig inte om. Inga skilsmässor, inga tragedier, ingen flytt och ingen flykt. Det händer inombords

Att jag accepterar det här kretsloppet leder till att jag sällan mår dåligt numera. Däremot kan jag lätt bli apatisk och känslokall inför de små händelseförloppen. Vardagshändelser är små och betydelselösa och borde sorteras under den etiketten, men paradoxalt är det de som kan ge mest i mitt liv.

Acceptans minimerar misären och har en jämnare nivå, medan känslosvallen växlar mellan ytterligheter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s