Så enkelt kan det vara

Jag har länge sett min vision att förena framtid med dåtid som ett bakåtsträveri, men det behöver det inte vara.

Kortfattat: självförsörjande by med några få likasinnade, beläget utanför städerna. Det är något av en dröm. I den drömmen ingår modern teknologi för kommunikation utåt, men kanske även odling. Det här med genmanipulerade växter är inget som jag skyr likt pesten som många andra av ”min sort”. Samtidigt omfamnar jag det inte heller, då jag egentligen inte har någon koll. Jag kan även tänka mig moderna transportmedel som inte går på koskit.

Det ligger en hel del framtid i min dröm, men jag har ändå – omedvetet – sett den som ett bakåtsträveri. Jag vill ju bort från de folktäta områdena och vara i fred i mitt naturnära liv. Anti-urbanisering/off grid har jag sett som bakåtsträveri just för att folk brukar bemöta mina tankar på det sättet. Som om jag vore en vilde som vill bo i en lerkoja och leva på daggmask.

I dag sade en vän: ”men jag ser dig inte alls som en bakåtsträvare, tvärtom”. Han menar att bakåtsträveri i det här sammanhanget vore att söka sig tillbaka till ett mer kollektiv-liknande boende. Och det är ju det jag inte vill. Jag vill vara i fred och slippa förställa mig för att vara framgångsrik i arbetet. Asocialt beteende skulle det vara om jag bejakade det där fullt ut.

Så enkelt kan det vara.

Annonser

En reaktion på ”Så enkelt kan det vara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s