Jag är handgranaten i hönshuset

Det tar ofta en förbaskat lång tid att komma underfund med saker. Nu i dagarna kom jag underfund med varför jag är som jag är i diskussioner.

Jag har en vana att kasta ur mig ogenomtänkta påståenden i diskussioner. Inte för att retas först och främst, utan för att fungera som en sorts verktyg i diskussionen. Om de flesta andra inblandade har åsikter som går åt samma håll tar jag gärna den där obekväma rollen för att så många vinklar som möjligt ska undersökas. Slakta några heliga kor, och rycka undan några skygglappar.

Speciellt eggad blir jag av andras gemenskap. ”Oj, jag visste inte att du också förespråkar poststrukturalism” väcker demonen i mig, som vill vara raka motsatsen. Jag kastar ur mig illvilliga saker om poststrukturalism, och hoppas väcka ont blod. I slutändan är jag övertygad om att min ”handgranaten i hönshuset”-metod för fram bra resultat ur diskussionen. Jag är rätt prestigelös när man tänker på det så. Bryr mig inte ett dugg om jag framstår som okunnig eller dum, eftersom jag vet att så inte är fallet.

Metoden användes under min studietid (jag läste på en högskola) och var inte så populär bland de andra studenterna. Speciellt inte de som ville pumpa i sig fakta och sedan rapa ut på tentorna. Föreläsarna sken dock ofta upp. Missförstå mig inte nu. Jag satt inte och skrek i föreläsningssalen, och tillämpade inte anarki. Jag blev bara det diskussionen tycktes behöva: handgranaten i hönshuset.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s