Minsta motståndets lag

Vad lätt det är att följa sina instinkter och känslor. Jag är i en period då jag inte tänker speciellt mycket på vad jag gör, utan bara reagerar. Så här ett par månader in i beteendet inser jag att jag ogillar mig själv.

Svär som en borstbindare, provocerar folk för att det är kul, slår sönder saker för att saker går emot mig, och låter motgångar resultera i ilska mot folk som inte har med saken att göra. Ja, det är så jag är när jag inte tänker på vad jag gör och varför.

Är det här jag på riktigt, eller är jag mer den som utövar självbehärskning över den vrålande grottmänniskan? Ska jag leva ut mitt inre djur och slå den där intellektuelle fan på käften?

I efterhand kommer eftertanken, och så blir jag nästan from. Hjälpsam, självuppoffrande och ångerfull. Jekyll betalar Hydes gärningar med ett uruselt samvete. Därefter en period av apatisk neutralitet, innan babianen gör sitt intåg igen.

Är det så här enkelt? Jag hoppas inte det, men det är ungefär i sådana cykler jag rör mig. Det har varit stressigt på jobbet en tid, och som den fridfulla människoovän (inget stavfel med två o) jag är, så reagerar jag negativt på att ha häcken full. Jag intalar mig att det är därför jag vill svinga mig i lampkronor och riva sönder böcker.

Annonser

En reaktion på ”Minsta motståndets lag

  1. Nejmen uschochfy vad jag kände igen mig där… :l

    Åtgärdas genom att byta ut alkoholen mot cannabis, som dock fortfarande är olagligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s