Är det omänskligt att inte fela?

Dagens citat signerat mig: ”Det är mänskligt att fela. Därför gillar jag inte människor”. Ja, jag är inne i en misantropisk fas. Det var minsann ett tag sedan sist.

Inledningen är delvis humoristiskt, delvis allvarligt menad. Just nu är det mer allvar.

Gång på gång hamnar jag i en ledarroll. Gång på gång inser jag att jag inte tycker om att leda. Och jag mår inte bra av det, trots att jag onekligen är bra på det.

Jag klarar inte av att se hur saker kan bli bättre, utan att göra de åtgärder som krävs för att det så ska bli. När ingen annan tar initiativet gör jag det själv. Folk märker det, och de trivs med detta.

I min idealvärld är alla handlingskraftiga och bra på att leda. De leder sig själva, och alla är jämlikar. Det finns en auktoritet av rent praktiska skäl, eftersom ren demokrati inte fungerar. Någon måste ha den där hövding-rollen. Min idealvärld och verkligheten är två olika saker.

Nå. Jag är en bra ledare för att jag kan lyssna, förstå hur folk fungerar och ta fram deras styrkor samt inspirera. Samtidigt är jag en dålig ledare för att jag lätt blir en sadist som vill jävlas med folk för att de inte klarar sig utan ledning. Jag försöker med det där idealet, men gång på gång blir jag överbevisad.

Min bästa roll är rådgivarens. Den som assisterar ledaren, men ändå inte leder.

På något sätt gör det mig munter att jag hamnar i samma situation gång på gång, i olika sammanhang.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s