Kojan måste bli av i år

Min dröm om en avlägsen koja för retreat dör inte. Jag tror att 2011 kan vara året då den blir av.

2011 ska bli ett nytt varv i min spiral. 2008 var ett år för nystart, och 2009-2010 fullföljde på sätt och vis det som påbörjades. Nu går jag med samma känsla för födelse som jag gjorde 2007. En ny bana på något plan, på något sätt.

Vad har hänt med mig under dessa tre år? Jag har blivit konkretare, rationellare, mognare och mer benägen att anpassa mig till det som är alldeles för tidsödande att försöka förändra. Revolutionären och upprorsmakaren har sovit i mig. Liksom det som jag kallar för andlighet – och med det menar jag konstnärlighet och ett utåtriktat sökande. Mindre fokus på mig själv, alltså.

Det går helt klart i cykler detta, och jag gillar det. Det är vanskligt att försöka bli någon helt ny person hela tiden. Leder bara till körning av huvud i bergvägg, uppgivenhet och nedstämdhet. Och så en ny fadäs igen efter ett tag. Nej. Dansa med i dansen, och ruckla åt det håll där utrymme finns. Det är mitt främsta råd. Utnyttja den du är till att nå nya banor istället för att försöka omvandlas till någon helt annan.

Den där skogskojan gör sig åter påmind. Jag inser att tanken på jordkoja känns avancerad, och därför blir den inte av. Börjar fundera på en lappkåta istället. Blir betydligt mindre jobb om jag/vi slipper gräva. Måste även prata med en markägare angående avlägsen mark och vad sådan kan kosta.

Vad händer med den ständigt fördröjda överlevnadsutbildningen? Den får helt enkelt vänta. Stress är bara dumt.

Annonser

7 reaktioner på ”Kojan måste bli av i år

  1. Det är helt klart en kittlande tanke. Planen är att telefoner måste vara avstängda i kojan. Omvärlden ska kopplas bort, och fokus ska ligga på tankar och samtal. Man kan ju vara hur mycket purist som helst här, men ingen omvärldskontakt (mer än vid eventuella nödfall) får räcka.

  2. Ping: Split personality | Mannen från skogarna

  3. Ja du, det är faktiskt något med kojor som ligger långt
    bort från allfarvägar. Och män, för det är alltid män, som söker
    sig själva i tystnaden. Långt bort. I en koja. Måste skriva något
    om det här känner jag. Ett tips från mig som har velat ha en egen
    koja undangömd i ödemarken i 20 år nu är att använda någon annans
    koja. Det blir aldrig av att bygga den egna men det är nog viktigt
    att hålla drömmen levande. Det finns alltid kojor i skogarna och i
    fjällen, jaktkojor, huggarkojor, lappstugor, torvkåtor,
    fiskarkojor. Dessa är sällan låsta. Inte att förväxla med stuga =
    högre standard/ägd/låst. Jag har sovit åtskilliga nätter i kojor
    och suttit åtskilliga dagar och tittat ut genom förnstret. Utan att
    fråga om lov. Lämnat det som jag kom. Ingen utom skogsmössen och
    lavskrikorna vet att jag varit där…

    • Mycket bra tips. Man tackar. En veckolång skogsvandring med övernattning i olika kojor efter vägen vore inte fel.

      Får önska dig välkommen till bloggen också. Eller i alla fall till kommentarsfältet. Ska hålla koll på din blogg, som verkar intressant.

    • Hej, hade en sida en gång om överlevnadskojan där allt behövliga fans i minimalt utrymme, bara någon kvadrat, Det skulle locka stadsbor att testa kojalivet. Tyvärr har jag tappat sidan. har någon sett den- innan år 2000 tror jag.

  4. Ping: Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad » Uti Det Vilda – En Betraktelse Över Begreppet Naturliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s