Stoltheten är min största synd

Om det är något jag har svårt för, så är det att vara ödmjuk i alla situationer. Att bli styrd av en okunnig person i ett sammanhang jag behärskar bättre än personen är svårast av allt.

Den som driver företag blir förr eller senare varse att man, i mångt och mycket, måste buga inför den med pengarna. Även om du är experten är det kunden som bestämmer, och om då kunden inte förstår sin egen okunnighet har du en liten övning i ödmjukhet att se fram emot.

Jag har en inbygd stolthet. Jag mår fysiskt illa av att underkasta mig, såvida det inte handlar om folk och företeelser som är mäkta överlägsna mig. Inom ämnen som jag inte alls har koll på, exempelvis. Att bli uppläxad av en kunnig matematiker har jag inga problem med, medan jag blir rosenrasande när en random klantskalle ska förklara för mig om exempelvis semantik.

Här brister jag alltså i självkontroll. Inte så att jag vrålar och gapar, utan mer att jag inte kan släppa irritationen. Jag gick exempelvis hela helgen med en ångestliknande vånda i kroppen, just för att jag fick lov att vara trevlig när hela mitt väsen gav order om ”dra-åt-helvete-programmet”.

Men inget fel med att vara stolt egentligen. Det gäller bara att lära sig hantera sitt eget förakt för sig själv, när lismande mask-beteendet är på tapeten.

Annonser

En reaktion på ”Stoltheten är min största synd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s