Jag förstår inte

Jag studerar omslaget på fruns tidning om bebisar och funderar över exakt var det gick snett för mig.

För oss missanpassade gäller det varje dag att ge sken av att vara sociala och älskvärda, och samtidigt svälja den bittra smaken av falskhet. Med missanpassad menar jag nog i princip samma sak som Marx menar med ”felsocialiserad”.

Facebook får mig att se detta allt tydligare. Jag känner mig ofta rejält främmande till det vardagliga, och det där med att älska människan så oproblematiskt, enkelt och ärligt. Jag känner inte äckel, möjligen lite avund – men framförallt är jag rejält oförstående. Varför kan inte jag bli glad av att stå längst fram på en Håkan Hellström-konsert och göra high five med denna undermåliga sångare? Som ”alla andra”.

Vad har egentligen gjort mig till den jag är? Varför är jag ingen stolt flockmedlem, utan en sur gubbe som mest vill vara i fred? Som beundrar vissa av människans framsteg, men väldigt sällan människan själv. Vad har gemensamt med andra som är mer som jag? Och hur många är som jag utan att det märks? 

För att återgå till det där omslaget. En naken kvinna med sitt barn, uppsminkad och fejkad, på arrangerade bilder som ska ge sken av att barnet just blivit ammat efter att de söta tu sovit ihop. Här är en symbol för hyllningen av människan, kärleken till arten, som jag inte kan med. Jag ser inget vackert i en gravidmage och hyllar inte gravida kvinnor som någon sorts fulländade varelser. Jag är också far, men det där går inte hem ändå. Jag vet att det går hem hos många, och jag är nyfiken på vad som skiljer dem och mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s