Medvetet klyver jag mig själv

Mitt experiment med att ha en ”anonym” blogg och en där jag framträder med namn och bild visar sig ge intressanta resultat.

I hela mitt liv har jag spelat dubbelspel. En officiell person som artigt ler och döljer de skarpa kanterna, medan den private är mer oresonlig och inte ber om ursäkt för den han är. Jag har störts av att inte kunna förena dessa två. Det handlar mer om mig själv än vad andra tycker, även om min karriär förmodligen skulle påverkas (negativt och positivt) av att vara helt mig själv, alltid.

När jag så medvetet delar upp de två sidorna, märker jag att den officielle försiktigt börjar bli mer privat. Den private blir mer… tystlåten. Frågan är vad som kommer att återstå av Skogsmannen när det hela dragits till sin spets. För något upphörande blir det nog aldrig tal om.

Detta är essensen av mitt bloggande, och här är jag verkligen mig själv. Att inte skylta med namn gör att jag inte räds ogenomtänkta inlägg på fyllan, till exempel. Även om jag någon gång skulle återvända till att bo i stadsmiljö, kommer jag alltjämt att kalla mig Skogsmannen. För min skog finns inombords. En stillsam glänta med en porlande bäck. Där sitter en vresig gubbe och vill vara i fred, kanske tillsammans med andra vresiga människor som också vill vara i fred.

Innerst inne tror jag inte alls på idén om att vara sig själv, alltid. Tror inte så många skulle ta illa vid sig om jag var det, och jag tror inte heller att det skulle inverka på arbetet alltför mycket. Det är nog mer ett behov av att vara hemlig. Även om hemligheterna är ytterst triviala, ger det faktum att de är hemligheter inför någon en triumferande känsla. Jag har en dold agenda, liksom. Jag är den oberäknelige. Och det känns bra att vara lite ogreppbar.

Annonser

En reaktion på ”Medvetet klyver jag mig själv

  1. Hej känner igen mig…. Jag har rätt så nyligen klivit in i ”bloggvärlden” och började med en privat ”desperat” skilsmässoblogg, helt anonymt för att få vräka ur mig mitt elände. För min egen skull men upptäckte snart att det fanns ett socialt liv även här där människor kommenterar och bryr sig. Bloggandet har varit så kul att jag nu börjat blogga officiellt i min yrkesroll och där jag tror att andra nu har hittat en mer personlig chef/offentlig person än tidigare, men jag kommer nog aldrig att kombinera de två fullt ut?
    PS och skogen är att föredra 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s