Att vara i stormen

En längre period av att livet går sin gilla gång väcker något i mig som är svårt att kontrollera. En hunger efter att känna livet närmare in på skinnet.

Vardagsmys kan vara något bra. En egen borg där du kan gömma dig, krypa under täcket och ignorera världen utanför. En säker plats med de närmaste, där planer smids och sår läks.

Men myset kan också vara alldeles, alldeles fruktansvärt. Passivitet, ineffektivitet, uppgivenhet och allmän antikreativ lathet. Tro mig, jag hamnar lätt där. Och det är en skön bubbla på sitt sätt, ett sätt att njuta av livet. Svår att ta sig ur när det gått lång tid. Men ack så nödvändig. Soffpotatisen som ser på ytliga skitserier får inte använda intellektet, och i längden känns det som hjärnan sotar igen. Guilty as charged här.

Jag brukar ta mig loss via självbestraffning. Inget piskande och självstympning, utan genom att ta en promenad med isande vind i ansiktet, i spöregn eller med hjälp av åtaganden som jag inte tror att jag klarar. Livsandarna väcks av lidande, och en stolthet föds när jag uthärdar svidande hagel i ansiktet och – faktiskt – klarar de där åtagandena.

Just nu ringer min inre alarmklocka. Någon typ av isbad måste genomföras.

Annonser

En reaktion på ”Att vara i stormen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s