Fördomar på landsbygden

En klar nackdel med att bo på landsbygden är inskränktheten. Den finns säkert i stan också, men märks desto mer här.

Jag blev förvånad till en början, men blir det inte längre. En hel del människor, män speciellt, är öppna och nästan skrytsamma med sin homofobi, rasism och allmänna dumhet. Det stör mig så pass att jag ibland vill flytta till stan. För att ta ställning mot och börja tjafsa med folk är jag inte intresserad av. Jag är inte heller intresserad av att missionera öppenhetens lov – jag vill bara vara i fred.

Med det sagt: jag är själv född och uppväxt på landet, och är ingen inflyttad storstadsbo med fördomar om dumma lantisar. Tvärtom tar jag ofta landsbygdsbornas parti mot fördomsfulla stadsbor. Och då rör det sig ofta om den typen av fördomar som jag faktiskt ser bekräftas nu och då. Men man ska inte dra alla över en kam, intalar jag mig. Skrävlandet kommer ofta fram i grupp, och om mer tongivande individer i gruppen har problem med killar som gillar killar smittar det väl av sig, för stunden, på det övriga klientelet.

Av den här anledningen tänker jag vidare på mina idéer om en ”ekoby” med likasinnade. För jag gillar inte att bo i stan på grund av miljön och tätheten mellan folk, stressen, trafiken och allt det där. Och här ute har vi då tyvärr det jag nämnde inledningsvis. Pest eller kolera? Nej, landet vinner. Alla är inte puckade rednecks, och jag håller mig mest för mig själv.

Faktum är att den där ensamheten inte heller är något vidare i längden. Visst smälter jag in i samhället, på mitt vis, och har till och med vissa ledande funktioner här. Men jag saknar likasinnade. Det gjorde jag inte som stadsbo. Well, inte i samma utsträckning.

Nog gnällt för den här gången. Vad har ni för tankar om landsbygd vs stad och fördomar?

Annonser

5 reaktioner på ”Fördomar på landsbygden

  1. En av anledningarna till att jag tvekar att flytta norrut, till Dalarna tex är just att jag tror jag skulle få svårt att acceptera det här med att jag då möter på varghatare i större utsträckning än jag gör nu. Det här med fördomar rent allmänt är dock inget som skulle chocka mig som skåning som bott ute på landsbygdenstörre delen av mitt liv. Vardagsrasismen här är mycket större än de 13% som SD fick i senaste valet. I princip alla kommuner, inte minst de som styrs av S, V och MP här nere är lika ”skeptiska” till invandring faktiskt. Vilket alltid får mig att må illa när jag då se pretto-sossar uppåt landet slå sig för bröstet i protest mot SD. Inte oväntad var trycket på Juholts avgång störst här nere och inte oväntat var Mona avskydd rejält bland skånska sossar.

    Så nej, det där med fördomar allmänt skulle inte besvära mig. Det som skulle störa mig istället är snarare att alla vet vem man är och vad man tycker. Skulle jag flytta till Dalarna så skulle det inte dröja länge innan jag var ”stockholmaren som älskade vargar”. 😛

    Kalla det fördom om landets vargåsikter kanske, men jag såg ett reportage om just hur det var att vara vargförespråkare i Jämtland, och det var ingen vacker syn hur utstött man blev. Hotad till livet t om.

    Det gör att även om jag kan få jobb i dalarna så lockar det inte mig. Jag kan inte bo bland människor som överlag anser att skogen är deras att bruka som de behagar och andra skall knipa käft. Den attityden går grundläggande emot min

    • Tyvärr står varghatet som spön i backen här norröver. Tillsammans med böghat och rasism har vi en treenighet av pöbelskap. Utöver detta finns extremister från motsatt håll, som inte precis gör saker bättre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s