Bejaka det dova

Livet är en berg- och dalbana. Extremerna må göra ont emellanåt, men de bidrar till att förhöja upplevelsen av det där härliga i mitten.

Senast förra helgen hade jag en rejäl kraschlandning mentalt. Det är så jag fungerar; ibland behöver systemet rensas med en ordentlig dos becksvart pessimism. Jag ställer mig frågor om vad jag har uträttat i livet, vad jag betyder i det stora hela, vad jag egentligen kan och varför jag ska leva överhuvudtaget. Det är några dagar då jag inte kan motivera någonting som har med mig själv att göra, och det är medvetet framkallat. Jag ser till att släppa loss alla tvivel och mörka tankar på en och samma gång.

Efter en sån här kort sejour är jag åter på benen och mår bra, samtidigt som jag undrar var allt det där dova kom ifrån. Men jag vet att det här är den rätta metoden för mig. En urladdning ibland och allting funkar bra.

Det här får mig att tänka på alla dessa lycko-guider som finns, som går ut på att tänka ”positivt” oavsett vad och i princip bedra sig själv. Jag tror inte alls på det. Gnäll och negativism som en evig farsot är inte bra, men det leder inte heller till något bra att aldrig erkänna en dålig dag.

Alla behöver andas ut eländet ibland, ladda om systemet och återgå till det normala. En tillfällig svacka rensar skallen.

Annonser

4 reaktioner på ”Bejaka det dova

  1. Känner igen mig mycket, har dessa perioder ganska ofta. Särskilt med tankar om betydelsen för min egen såväl som andras existens.

    Skönt att det verkar gå över för dig naturligt, vissa använder droger för att dämpa det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s