Tillbe inte det bräckliga

Är vi svaga och dåliga och ska tycka synd om varandra, eller ska vi göra det bästa även av jobbiga situationer? För mig är svaret ganska självklart.

Bräcklighet är någon typ av bakvänt ideal, som framstår genom att människor om och om igen förklarar sin dålighet med att de ”bara är människor”. Livet på jorden är kort, vi måste lida och vi måste klappa varandra på ryggen hela tiden. Vi måste även gång på gång ge blommor till de som lider av kroniska sjukdomar. I kör uttrycker vi vårt lidande över andras lidande, och i detta sympatiserande uppstår en sorts gemenskap. Vi kan rentav berömma varandra för de olika kreativa sätt vi uttryckte sympati och medlidande på.

Jag väljer att ställa mig utanför medlidandekulten och inte tillbe bräckligheten i människan. För jag tror att människan är kapabel till stordåd. Ja, övertygelsen går bortom tro. Men jag står inte med en vinande piska över en olyckligt lottad människa för det. Tvärtom vill jag få vederbörande att upptäcka den kraft som fortfarande finns kvar i kroppen och vägra sätta etiketten ”svag” på sig, som medlidandekulten gärna vill. Det blir nämligen svårt att tycka synd om den person som vägrar se sig som svag, och som inte tycker synd om sig själv.

Jag tycker också synd om folk ibland, och jag ligger precis som många andra också på botten och krälar med ojämna mellanrum – det är rentav ett behov för att kunna hålla systemet ”rent”. Men jag är fullt medveten om att det alltid finns en morgondag, då åtminstone viljan finns att blicka framåt och sträva vidare. Jag lever tillsammans med en kvinna som lider av migrän, och jag vet vad det innebär att ha smärta som det inte finns några egentliga bot på. Hon konstaterar dock, gång på gång, att det alltid går över. Det finns folk som har det betydligt sämre, och ändå lyckas rida ut stormen. Se filmen sist i inlägget till exempel.

En utmaning i medlidandet är att helt och fullt ha ärliga avsikter i sina känslor, och inte tänka ”tur att det inte är jag” – för då gottar man sig en liten smula åt situationen. För varje person som har det sämre mår en del bättre, utan att mena något illa med det. Det är dock värt att beakta och fundera över.

Annonser

2 reaktioner på ”Tillbe inte det bräckliga

  1. Intressant perspektiv, jag brukar ofta tala om medlidande men jag har också börjat komma till en liknande insikt om att ordet i sig kan skapa en offerkult som är kontraproduktiv. Kanske ”medkänsla” är en bättre term? Dvs att man försöker förstå andra människor (oavsett deras förutsättningar) och uppnå en känsla av sammanhang och gemensamt ansvar utan att för den sakens skull ge upp sin egen identitet.

    • Ja, medkänsla är nog bättre. Empati och inte sympati. Det jag är mest ute efter är faran i att se sig själv som svag. En person som tar på sig den rollen blir som ett offerlamm: ett martyrskap uppnås, samtidigt som skocken runtomkring mår bra av sitt ädla medlidande. Det blir en form av beroende som inte är bra för någon. För mig finns det inget mer inspirerande än en bräcklig människa som vägrar ge upp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s