Bortom händelserna

Jag blir alltmer uttråkad i mitt umgänge med andra människor. Den stora anledningen är samtalsämnena, vilket även härstammar från personerna i sig. 

Bland det mest trivsamma och givande jag vet, är diskussioner som kretsar kring idéer – speciellt då samtalspartnern(a) kommer med egna teorier och funderingar. Spontana lekar som ofta leder till både utveckling av tänkandet i sig, och konkreta idéer som kan växa till konkreta företeelser. Det intressanta ligger ofta i motsättningar mellan personerna, som leder till att ämnena ses ur flera olika synvinklar.

Tidigare i mitt liv rådde det ingen brist på den typen av aktivitet, medan de senare åren alltmer kommit att stabiliseras i praktiskt förankrad tillvaro. Så blir det lätt med barn och ett hus att sköta om, och när den största tänketiden går åt till företagande och utvecklandet av detta. Nå, det är alla trivsamma saker att hålla på med. Men det finns ett tomrum, som behöver fyllas med något.

Via olika sociala tjänster online får jag delvis utlopp för detta, men det blir definitivt inte samma sak som att diskutera ihop med någon klok person under en skogspromenad. Skillnaden mot affärsstrategier, tänkande kring entreprenörskap och liknande är att de här diskussionerna ska vara förutsättningslösa och tillåter ren tankelekstuga. Oftast är det utifrån just det förutsättningslösa de bästa idéerna kommer.

Livet efter 30 verkar annars ha lätt att gå i stå. De flesta jämnåriga pratar om vardag, händelser, upplevelser och människor – medan jag gäspar och stänger av öronen. Ett yngre jag hade kanske sagt ”Ointressant. Byt ämne, tack.”, medan den version som närmar sig medelåldern istället ignorerar av ödmjukhetsskäl.

I det här syns även en nackdel med solitärt liv, åtminstone för mig. Eller är det enklare att vara helt själv, än att lyssna på redogörelser steg för steg rörande utlandsresor, vad grannen gjort och andras barn?

Tills vidare får jag leva på citatet nedan. Ger åtminstone en liten egobuff. Det brukar förknippas med Eleonor Roosevelt, men ursprunget är okänt.

Great minds discuss ideas, average minds discuss events, small minds discuss people.”

Annonser

Glöm inte bort att fiska

Informationssamhället snurrar på som en karusell. Du snurrar med den, och är så van vid snurrandet att det blir en del av vardagen.

Det är lätt att glömma bort det där snurrandet. Rätt som det är står du i två karuseller samtidigt, och det börjar kännas i kroppen när benen vill gå åt varsitt håll.

Jag blev stressad av snurrandet och kroppen sade mig att jag borde dra ner på användandet av appar, sociala tjänster och sluta följa så många nyhetsflöden. Men då blev jag stressad av att inte ha någon koll. Svaret var att göra systemen till mina slavar, så att de sorterar information åt mig. Och då lättade bördan. Den är i dag hanterbar, och jag har bra koll på vad som händer omkring mig.

Men det finns en annan sida av min personlighet: Den som inte vill ha koll. Den som inte gillar samhället, eller civilisationen. Som inte vill vara trevlig, och inte umgås med folk. Som vill krossa all teknik och pissa på smulorna.

Den här grottmänniskosidan av personligheten behöver bejakas. Annars börjar den jävlas med dina karuseller. Och slå sönder dina datorer. Det bästa botemedlet, eller andningshålet, är att åka och fiska. Fiske är, till skillnad från skogspromenader eller liknande, en aktivitet som kräver viss fokus. Du måste ha koll på flötet, båten, linan, vassen, om det rycker, så att inte stöveln tar in vatte, med mera – allt beroende på vilken typ av fiske du sysslar med.

Sammantaget finns det inte så mycket tid att fundera på annat, som det finns jämfört med en stillsam promenad. Du behöver alltså stänga av hjärnan en stund. Gör det minst en gång under sommaren – det är Skogsmannens tips till dig.

Själv ska jag försöka fiska så mycket som möjligt i sommar.