Konsten att ignorera

Efter mer än 35 år på den här jorden börjar vissa insikter smyga sig in. Kanske kan vissa av dem rentav kallas visdom. Jag skulle säga att min bästa tid är nu, även när jag drömskt minns åren som flytt.

Barndomen var den bästa tiden i mitt liv, tyckte jag ända tills nyligen. Det var då jag insåg att vuxenliv och barndom faktiskt kan samsas i ett och samma liv, samtidigt. Det är de där insikterna som kommit genom åren och självsäkerheten som person, att veta sina styrkor och begränsningar. Utanpå det modet att vara sig själv. Jag är tillfreds.

Bland de generella insikterna som kommit till mig finns den om att ignorera det oviktiga. Satsa på det som betyder något. Låter enkelt, men detta ideal har jag haft länge – först nu lever jag det fullt ut. Människor som vill mig illa – ignorera. Politiska frågor som är ointressanta – ignorera. Gnällspikar och heltidspessimister – ignorera. Allt som får mig på dåligt humör eller helt enkelt inte är givande att pyssla med – ignorera.

För att sammanfatta: Lägg inte energi på det som inte betyder något. Bli inte arg på de som inte förtjänar det. Strunta i att jaga upp dig över sådant som du i alla fall inte har tänkt förändra/påverka.

Gör så lite som möjligt utav plikt och hävd – satsa på de närmaste fullt ut och ägna minimalt med kraft åt allt det andra. Jag har blivit kritiserad flera gånger för den typen av synsätt, speciellt när det handlar om välgörenhet. Men faktum är att jag mår så pass mycket bättre av att satsa på mina närmaste, att den totala mängden ork jag har att engagera mig faktiskt blir större än om jag småpytsar ut fjuttar till sådant som inte ligger nära hjärtat.

Annonser