Kollektiv

Kraften som uppstår när människor bildar grupp är imponerande. Men vad styr utfallet?

Gruppens egenintresse kommer fram förr eller senare. Vad är det som avgör vilket resultatet blir? Vad skiljer en skenande skock med fotbollsfans som krossar närbutiker, från disciplinerade arbetare som bygger en lada på nolltid?

Är det traditionen? Det högre ändamålet? Att gruppen jobbar för ett syfte större än gruppen?

Är det dumma våldet som uppstår på plats lite som en tromb; det råkar bli som det blir? Alla bär på en gnutta krut som antänds. När gnuttan packats samman med andra gnuttor, och sedan antänds, sker en kraftig explosion.

Jag tror att även grupper behöver tänka.

Sömn är icke död

Mannen från skogarna har vilat i ljuv slummer sedan november. Gått i ide kan man kanske säga.

Mitt liv är två. Skogsmannen är den del av det som är oförställd, ärlig och även kan ta ut svängarna med risk för att vara pretentiös och högtravande.

Just nu upplever jag hur de två rollerna närmar sig varandra. Hur tanken ”vara mig själv oavsett konsekvenser” är ledande i allt. Kompromisslöst, själviskt och med stolthet. Mannen från skogarna sveper den fege med sin sargade läderrock, och omvärldens reaktioner är… positiva.

Det återstår att se om en fullständig metamorfos sker och, i så fall, vad som händer med den här bloggen.

Jag finns dock på Twitter, där det mestadels skrivs existentiella betraktelser blandade med poesi.