Uppoffring

Sommaren är för året, vad helgen är för veckan. Vi har härdat ut, slitit och våndats. Plötsligt släpps hästarna på bete.

Den stora gröna belöningen. Livet här och nu. Skygglapparna tas av, och svordomarna vågar luftas. Kanske över en öl eller åtta.

Hur jävligt det varit.
Hur mycket vi har lidit.
Allt vi uppoffrat.
Men nu så är det dags att njuta frukterna av den mentala våldtäkten på oss själva.

Eller?

Morgonstjärnans svärta sticker som tabasco i sinnet. Kanske höll de stora förhoppningarna inte måttet. Kanske var förberedelserna inte gjorda. Kanske regnade sommaren bort.

Kanske försakade vi det som verkligen betydde något, genom att vara någon helt annanstans.

För livet händer ju. Hela tiden. Inte bara en fjärdedel av den.