Livets sand

Trädens rötter, livets band
Rycker upp, sätter i brand
Här blir jag inte kvar
I alla mina dar

Här vilar rastlösheten 
I drömmen om ensligheten

Det som en gång var
Ska inte finnas kvar
Tidens sand
Livets rand

Skuggan av förgängligheten
Skyms av evigheten

Ack, de tror sig känna
Ack, de tror sig veta
Min natur
Mitt nästa steg

Lojal endast mot friheten
Leve ensamheten


Tillägnad en vän

Annonser

Använd livet, tänk på döden

Om jag skulle dö. Vad skulle hända då?

Döden, abstrakt och skrämmande. Kanske skrämmande just för det abstrakta. För att att är skrämmande att inte förstå.

Jag brukar tänka mig ett årtal då jag inte existerade. Som 1975. Hur var det då, för mig? Självklart  finns det inga minnen från den tiden. Sedan tänker jag mig ett årtal framåt i tiden, då jag inte längre kommer att existera. Låt oss säga 2177. Det som händer det året, kommer att uppfattas i samma grad av mig, som 1975 gjorde. Begripligare blir det inte, men jag får ett förhållningssätt.

Ibland tänker jag att döden är lockande. Att livet är förknippat med rutiner, tristess och en ständigt malande känsla av ovisshet. Döden ger ovisshet, och ångest men är samtidigt en sorts befriare. Dock får du inte uppleva det som sker efter döden. Tror jag.

Meningen med livet är att förlika sig med sin dödlighet. Den som kan omfamna döden utan att för den sakens skulle längta efter den, kan också till fullo uppskatta livet. Ja, det är full ut en mental process, en läxa att lära sig.

Ångest. Rädsla. Ovisshet. Fokusera på dessa, och livet förgiftas. Å andra sidan bör det inte spela alltför stor roll, i det långa loppet, om du pissar bort ditt liv. I det stora svarta finns inga minnen. 

Men så länge livet varar är det värdefullt. Det värdefullaste du har. Använd det till något vettigt.

Skogsbarn

Till min stora förtjusning har mina båda barn fattat tycke för skogen. Vi vandrar ofta tillsammans i olika naturområden, flitigt babblande och med mobilkameran i högsta hugg.

Skogen blir för barnen lite som att kliva in i sagornas värld. Vi pratar med troll, ser vargar och björnar och hör mystiska ljud (som ofta får sina förklaringar via barnens fantasi). Allt är påhitt, så klart. Men ibland ser vi också djurspår och spillning, vilket är väldigt spännande för en tre- och en sexåring.

En jackpot är järvspår. Järven tycks bli vanligare ihop med vargen, då järvar är asätare och tycker om att slafsa i sig vad herr och fru ulv lämnar. Mycket spännande för både stora och små.

Under hösten har vi plockat en del svamp. Det var en sysselsättning jag gillade som liten, och mina barn är också intresserade av de olika sorterna. Speciellt de giftiga svamparna. I och med att jag själv blev exalterad över kantareller och karljohan, blev även barnen det. De åt inget själva, men gillade svamp ändå.

Jag kan absolut rekommendera skogsbesök ihop med barn. Om inte annat, så för att motverka dåligt humör. En fikakorg och ett trolskt naturreservat gör under för humöret hos både mamma, pappa och barn…