Vandraren

Evigheten lockar inte längre tanken
Inuti stannar det av
Den ro som förr gavs av ansträngning, är nu ett stående inslag
Vad är nyttan?
Vilket är mitt mål?
Intresset för självet och dess hunger, glöms bort
Kvar är stora fält och åkrar av förundran
Här är mina smutsiga händer
Se leran, som bringar lycka
Världen från förr, existerade inom en kula av glas
Rocken är fortsatt risig, sliten
Och än finns långa stigar att vandra
Tills skogens rötter sväljer livskraften 
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s