Bejaka mörkret – fem år senare

För några år sedan brukade jag ofta återkomma till bejakandet av det inre mörkret. Sedan kom jag in på personlig utveckling-spåret och mycket glömdes bort.
Min mörka sida, den som gillar destruktivitet, kraft och ohämmade begär, har fått stå tillbaka under åtminstone de fem senaste åren. Jag har blivit en lugnare, mer sansad och odlat enbart den konstruktiva delen av mig. Flåshurtiga, tycker nog säkert någon.
I detta har även meditation spelat en viktig roll. Genom att meditera ofta under de 4-5 senaste åren har jag blivit en väldigt stabil person som inte är styrd av katastroftankar eller känslor i någon större utsträckning. Nackdelen är att det har gjort mig lite väl frånkopplad från verkligheten i vissa fall. Någon gång behöver en människa brisera, för att vara en människa.
Nu är tiden kommen. Det är dags att återförenas med resten av mig själv, med den mörka våldsamma urkraften som har legat latent i någon vrå inombords. Så vad är det jag pratar om? Viljan att förstöra, viljan att avguda sig själv, viljan att rakt framföra sin åsikt och sitt behov utan att be om ursäkt, viljan att släppa loss sina djuriska drifter, viljan att inte passa in – att vara obekväm. Att förgöra för nöjes skull.
Denna destruktiva kraft kan vara konstruktiv, i det att den faktiskt renar dig. Tömmer ditt behov, tar bort det inre trycket.
Hell mörker. Hell destruktivitet. Ut med besten.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s