Beskrivningar utan negativ referent

Ofta när det handlar om ideal är utgångspunkten att komma bort från det nuvarande, istället för att sikta på att nå själva idealet. ”Bli kvitt rynkorna” istället för ”bli slät”.

Vad är då skillnaden på ”att komma bort” och ”att uppnå”. Jo, jag tror att det finns en viktig skillnad rent mentalt. Fokuserar du på bristerna eller på framtida perfektion? Perfektionen kan nämligen finnas där utan att vara satt i förhållande till bristen. Det handlar inte om att lösa ett problem.

Jag stöter på språkliga formuleringar dagligen, som utgår från negationer istället för att gå rakt på den verkliga betydelsen. Utan att tänka mig för var det exakt vad jag gjorde när jag skulle skriva en beskrivning av företaget. Istället för att beskriva vad det är vi gör, började jag med att referera till det vi inte gör. Vid genomläsning insåg jag det, och ändrade.

Det går att överföra det här tänket till att gälla personlighet. Vem är du, inte i förhållande till det du inte är, utan bara en beskrivning rakt på? Det är svårt. Och jag undrar varför vi reflexmässigt går negationsvägen. Intressant är det.

När det gäller betydelser är det oftast lättare att ”ringa in” än att ”peka ut”, och det kan vara en del av svaret. Ord är inga unika avskiljda enheter med en enda betydelse. Snarare består språket av miljontals ord, där vissa betyder nästan samma sak som andra (några exakta synonymer finns inte – enligt mig), och de är i sin tur ordnade som ett rutnät av betydelser. Varje ord får sin betydelse för de betydelser som ligger närmast anslutande i betydelse. Vilket också innebär att när ett ord förändrar betydelse, så ändras hela nätet.

Svindlande blir det om du tänker på att hela din världsuppfattning bygger på ditt språk. Är det då möjligt att VERKLIGEN förstå någon via ett annat språk? Inte om det inte finns några absoluta översättningar (synonymer).